Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under sordin. Ur ett ofullbordadt större arbete af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som polerade pelare af åldrig koppar, dår trastar slå
djupa, klingande slag. öfverallt är en färskdoft af
blommor, som stiger åt hufvudet, liljekonvaljer i skålar,
syrener i bunkar, ruskor af löf, ungt syrligt eggande
björklöf i gapande spiselhål, bakom förstukvistens
kolonner och vid ladugårdsdörrarna.
Men inne i den lilla kyrkan på solbacken sitta vi,
jämnåriga pensionärer, som slutit evighetsband af
vänskap och nu samtidigt skola träda ut i lifvet.
Bere-delsetiden till denna dag har varit ytterst kort. De
upplysta herrskapsdöttrarnas kunskap står naturligtvis
vida öfver bygdebarnens, och den artige landtprästen
har gjort vår möda till ingen. Vi började först, när
de andra slutat, och nu är högtidsdagen uteslutande
vårf Den korta tiden har dock inneslutit en följd af
upprörda förnimmelser. Allesamman ha vi tviflat på
vår värdighet och i tur och ordning begärt ett enskildt
samtal med själasörjaren, biktat vår ångest och blifvit
öfvertygade. Det förefaller ofattligt, att stunden
verkligen är kommen. När vi åkte hemifrån, hviskade
någon upprördt: »Detta är som döden, känna ni icke
det? Vi kunna inte tro, omöjligt, att den skall komma,
och så kommer den, vi äro på väg till det okända,
men det är ännu som om det aldrig kunde ske ...»
Och nu sitta vi i det lilla hvitlimmade koret,
dignande under blomster, framför hvälfver den
törn-krönte på ett kors af förgylldt trä sina ögon mot höjden,
och bakom råder dödsstillhet, blott då och då en
för-väntningsfull suck, ett tungt stönande. Vi försöka att
icke se på hvarandra, icke tänka på någonting i
världen utom på mannen, som står där framme, infattad
i gröna guirlander, han är det synliga uttrycket för
allt osynligt och ofattligt bakom, hvilket kommer oss
att skaka af frossa, att stirra bleka som inför lifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
