Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under sordin. Ur ett ofullbordadt större arbete af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupaste mystär. För oss bär det pussiga
fullmåne-ansiktet, täckt af karbunklar och färgadt rödt af
druf-vans safter, en ängels uttryck, på fullaste allvar tycka
vi det skina af himmelsk klarhet, och en viss
ansträngdhet, som spänner hans ansiktes muskler, taga vi för
ansvarskänslan hos den, hvilken i oändlig kärlek
frambär själar inför den allsmäktige. Kanske var det äfven
så. Kanske förmådde den fullkomliga tilliten hos dessa
oskyldiga barn, hvilkas hela väsen utstrålade hängifven
känsla, att för kortare eller längre tid lösa köttets slaf
ur bojorna och befria hans ande. Då jag många år
därefter sporde, atl prästen, som konfirmerat mig,
blifvit afsatt på grund af lastbarhet, skrattade jag ett
bittert skratt. Jag trodde mig känna lifvet: ett
grinande troll, höljdt i ljusblå dunster. Nu säger jag
blott: Hvem du var, vet jag icke. Men välsignad du,
som gaf mig en skön stund att minnas.
Vi hafva genomgått mysteriet, vi höra till de
invigda. Det är ännu för svindlande att tänkas till slut.
Våra hjärtan stå fulla till brädden —
Hur väl ser jag dem icke, dessa strålande, unga
majblomster! Sökande att hålla fast sin stämning, sin
saliga hänryckning, att glömma sig själfva som
medelpunkt för en festlig högtidlighet, skrida de, följda af
vördnadsfulla blickar, ned för kyrkgången mot
björkarna, som dallra i den soliga öppningen. De äro nu
bleka af aningen om en annan slags glädje, som väntar
i solens sken, en glädje att frukta, de lyfta flickaktigt
blygt den släpande klädning de bära för första gången,
och stegen blifva så ovisst dröjande. Och när de
ändt-ligen träda ur templets svala skymning ut på backen,
och deras blonda obetäckta flätor glimma i den blå
luften, och de stå där omvärfda som af en sky af
renhet och uppriktighet, med blicken riktad inåt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
