Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under sordin. Ur ett ofullbordadt större arbete af Hilma Angered-Strandberg - Tre dikter af Bo Bergman - Styfbarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjunkna hvar och en i sin egen värld, återvända vi
till huset.
Men morgonen efter, när jag på väg till mitt hem,
rullar, ensam genom de daggiga fälten, där blommorna
glindra som ädla stenar och lärkan stiger pilsnabbt
mot skyn, där bonden slentrar vid sin harf och korna,
vårrusiga, skutta pinglande och råmande uppför
skogs-sluttningen, medan barbenta pigor under högljudt glam
sänka sina stäfvor ned i öppna brunnar för att vattna
de fnysande djuren — när jag i yrsel känner samma
hälsa, styrka och ungdom, som ur allt detta strömmar
mig till mötes, sjuda genom mitt eget blod — då bäfvar
jag tillbaka, skrämd för lifvets elddryck, hvilken
plötsligt vill betaga mig smaken för den himmelska nektarn.
Och samlande hela min själs kraft, ropar jag ut öfver
vårliga, sollysta ängder:
Hjälp mig ifrån mig själf!
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
