- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
82

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faddergåfvan. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Om du kunde se. . började han.

Men med detsamma sänkte han armarna och böjde
sitt hufvud öfver gossen vid sitt bröst.

»Nej, inte heller du ser och hör något, du lilla,»
återtog han. »Men en dag kommer väl, då någon
säger dig att din far själf förde dig hit medan han ännu
kunde gå och att vi vandrat härinne tillsammans. Och
då skall du nog kunna se hur ljufligt här är, om också
ingen annan ser det.»

Han talade så sakta som om han endast jollrade
med sin lilla gosse, och medan han talade gick han
framåt gången, på ena sidan stödd af adjunkten och
på den andra af sin unga hustru, som skyddande höll
sin ena arm öfver barnet.

Efter dem kom folkmassan stilla och tyst som i
en procession, och när de hunnit ut genom kyrkdörren,
skridit öfver kyrkogården och genom gallergrinden,
stannade de på kyrkbacken, där prästgårdsvagnen
väntade. Och medan den körde närmare stodo de där
orörliga, den sjuke prästen med sitt barn på armen,
och människoskarorna omringande honom på alla sidor.
De voro skygga för honom, men de ville lika fullt se
och följa honom.

Då bröts plötsligt ringen af en stor grof karl, den
myndigaste skepparen på ön. Med ett par långa steg
klef han fram till kyrkoherden och räckte honom sin
hårda hand.

»Jag skulle väl säga goddag,» sade han. »Och
så skulle jag säga kyrkherrn det, att han inte ska gå
och va rädder för det pojken ska bli ensammer i
kyrkan, för allt emellanåt ska vi nock titta dit bå jag
och fler med mig, tänker jag, för så möcke har vi
allt märkt i dag att gammalt är ändå kärt.»

Kring prästens läppar drog sig ett litet leende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free