Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mol Allena. Berättelse af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är min hustru Dorothea, som vill hälsa på
dig, pappa.»
»Nej, är du gift, min son Elias, därom har jag
intet hört.»
Han hade hört det flera gånger dagligen i flera
månader alltsedan förlofningen, men han lefde mol
allena i det förflutnas värld och hade intet sinne för
det närvarande.
»Skall du ej bjuda din svärdotter välkommen i
ditt hus?» frågade sonen.
Den darrande handen famlade efter det unga
kvinnohufvudet och låg kvar, medan han högtidligt sade:
»Välsignad vare ditt inträde i detta hus. Måtte
du blifva såsom Sarah, Rebecca, Rachel och Lea och
Israels fromma kvinnor.»
Det blef ett ögonblicks djup tystnad i det stilla
rummet.
Den iskalla skälfvande handen låg ännu
välsignande kvar, då den gamle fortsatte med en röst, som ljöd
lika tonlös, men hade fått en fläkt af intresse:
»Hvem var det du sade, att du hade med dig,
min son Elias? Det är någon mera än du härinne.»
»Det är min älskade hustru jag har med mig till
dig, pappa.»
»Nej, hvad du säger!»
Det gamla ansiktet lyste upp, och de skumma blå
ögonen försökte se.
»Det var sannörljgen en stor nyhet. Har min son
Elias gift sig? Ocli med hvem har du gift dig, min
son? Därom vet jag intet. Ingen talar någonsin om
något för mig, sedan min trogna Rebecca och min
unga dotter Esther dogo från mig. Sedan dess är jag
mol allena och får intet veta.»
Minst för femtionde gången berättade sonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
