Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mol Allena. Berättelse af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han verkligen stått och stirrat upp på det upplysta
Hallska palatset i Göteborg, medan detta var stadens
rikaste hus och Sillegatan dess finaste gata — att han
sprungit efter Magdalena Rudenskölds vagn —
Det hade blifvit afton, och ingen lampa var tänd,
och ju mer det mörknade i rummet, desto
egendomligare tyckte hon det var att sitta där med gubbens
iskalla hand i sin och höra den spröda stämman
berätta de gamla historierna. I bortersta hörnet af
rummet stod en gustaviansk klocka med högt
hvit-måladt fodral och mycket hårdt knäppande gång. Den
gamla klockans högljudda knäppande höll takt med det
långsamma, låga talet.
Den gamle hade ett sätt att berätta, som kom
Elias hustru att drömma sig helt tillbaka i den gamla
tiden, till hvilken han och den gamla klockan hörde.
Det kom sig af det sirliga, gammalmodiga språket och
vändningarna och af att han så helt lefde i det
förflutna och ej hörde det nuvarande till, annat än med
den bräckliga kroppen.
Hon drog slutligen sin hand ur hans och ringde
på hushållerskan.
Då sade han, som hon väntat, att han skulle säga :
»Sitt lite kvar, jag är så moi allena.»
»Jag får allt gå nu, svärfar, det är sent på
aftonen,» svarade hon.
»Hvem är inne i rummet, mamsell Anderson?»
frågade han, medan hon ännu talade.
»Det är unga friin,» svarade hushållerskan vänligt.
»Hvilken unga fru, mamsell Anderson?»
»Herr Elias’ hustru.»
»Min son Elias’ hustru! Är min son Elias gift?
Det var en angenäm nyhet. Är min son Elias också
här? Inte det. Ja, då får lilla vännen allt vänta, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
