Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mol Allena. Berättelse af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
björkbarken, och att han hörde, hur veden sprakade
medan den tände. Men det gjorde han ej, han kände
blott värmen, som utströmmade, och denna värme
förlänade ett drag af stilla och fridfullt välbehag öfver
det fårade ansiktet med sin oändliga mängd af fina
rynkor kring den infallna munnen och de blå ögonen.
En blek solstråle lyste på det tunna, hvita håret, som
i nacken syntes under kalotten.
Elias’ hustru hade suttit en lång stund tätt
bredvid den gamle utan att han märkt henne eller talat
henne till. Hon satt tyst, hon ville ej störa honom,
ty ibland var det omöjligt att se om den gamle slumrat
in eller var vaken. Han satt alldeles orörlig med
ansiktet vändt mot elden. Så sade han plötsligen med
det ömmaste tonfall:
» Rebecca, gif mig din hand ! »
Den unga frun lade sin hand sakta i hans. Hon
var häpen öfver att han kallade henne Rebecca. Det
hade aldrig förr händt, att han tilltalat henne med
vare sig den döda hustruns eller den döda dotterns
namn.
Så fortsatte han med samma kärleksfulla,
smekande röst och med hennes hand i sin.
»Ser du, Rebecca lieb, jag sitter här och grundar
och grundar öfver något, som min salige far brukade
berätta för oss barn, då jag var en helt liten gosse.
Det är en berättelse ur Talmud eller Midrasch, jag
vet ej rätt hvilket. Vet du, Rebecca lieb, hvilken
historia jag menar?»
Hon svarade tvekande:
»Kan det vara historien om John Hall?»
Hon visste nog, att detta inte var en historia ur
Talmud eller Midrasch, men det brukade vara den
historia, han berättade först, då hon satt hos honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
