Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mol Allena. Berättelse af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kroppen, därför att jag tänkte: om Gud sade till mig:
’I dag skall du dö’, hur förskräckt skulle jag ej blifva !
Jag var mycket radd för döden, då jag var ett litet
barn och första gången hörde den historien, ser du,
Rebecca. »
Han for med sin tunna hand åter öfver hennes.
»Det som följer förskräckte mig aldrig, det är bara
vackert.
»Och Moses och Aron och Arons son Eleazar
stego tillsammans upp på berget. Då de hunnit upp
till bergets topp, sågo dc, att en grotta på ett
underbart sätt öppnade sig för deras åsyn. De gingo in i
grottan och funno den af änglar redan iordningställda
dödsbädden. Aron sträckte ut sig på bädden och
beredde sig att dö.
Och Moses utropade full af sorg och smärta :
’Ve mig, vi voro två att föra vår syster till grafven !
I din sista stund är jag hos dig. Hvem skall jag hafva
när 111ig i min sista stund?’
Och en stämma från höjden ljöd :
’Du skall hafva Gud.’»
Gubben tystnade.
Elias’ hustru såg upp i sin svärfaders ansikte.
Det växlade aldrig mycket uttryck, och han såg ut,
som han brukade, då han berättade sina gamla historier.
Men Elias’ hustru var djupt rörd. Hon tyckte, att den
historien passade honom bättre än någon af de andra,
som hon hört honom berätta, och hon hoppades, att
han hädanefter, endast skulle tala om för henne de
gamla Talmudlegender, som han hört i sin barndom.
Han fortsatte också nästan genast:
»Då min far berättade för oss om Arons död,
brukade han också berätta oss 0111 Moses död. Jag
tror inte, att det var något i den historien, som gjorde
8. — Svea 1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
