Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg som Gluntarnes skald. Några minnesord af Hellen Lindgren. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därigenom har han blifvit så populär, att han till och med
är lättare att förstå för de breda lagren än själfva Bellman,
hvartill kommer det alltid lifsgnistrande och dramatiska i
hans dialogstil, som gjort honom till en så välkommen
gäst i vårt lifs mulna stunder lika väl som vid dess
festliga samkväm. Den svarta och den röda tråd, som är
sammanväfd i studentlifvets ungdomsdröm, där den bistra
verkligheten med sitt nej, och den glada ungdomsfantasien
med sitt ja, ja, det skall så ske, äro så oupplösligt
förenade, dessa studentlifvets skilda stämningar sakna ju ej sitt
eko i hvarje lif, som fortfarande har hoppets farliga men
ljufliga gåfva att se i syne och därmed också i rosenrödt,
och om studentens lifserfarenhet med dess jublande
vårsånger representerar en allmän lifserfarenhet, har hans
tragik också sin motsvarighet i hvarje människobröst, där
ej lyckans och framgångens feer ständigt gästa, utan också
de svarta alfer, som heta modlöshet och missräkning, ibland
ta sin bostad.
Denna eviga flyttfågelsnatur i det poetiska
ungdomsblodet skänker Wennerbergsdikten en slags strålande
fägring genom att den gör den dramatiskt liffull på ett
idealistiskt sätt. Han är bildningsrepresentanten, det vill säga han
är ungdomligt hoppfull och sangvinisk, så som en, hvilken
tror på idealen, och som tillhör skaran i ljusets nobla
riddarvakt, måste vara det, och tvenne drag i det svenska
lynnet, en viss sådan feststämningens ridderlighet med en
viss anstrykning af vemodigt bakrus, när stämningen
förflyktat och entusiasmens höga vågor fått lägga sig, stämplar
Wennerbergs sångmö med svensk prägel, på samma gång
den ger den något reserveradt förnämt midt i
uppsluppenheten, det är världsmannens lugna öfverblick öfver lifvets
skiftningar. Glädjen att vara till är här ofta uttryckt, dock
aldrig som barnets hela oblandade lycka utan just med
ynglingens eller fantasimänniskans tillsats af tvifvel och oro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
