Svea folkkalender / 1902 / 155 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg som Gluntarnes skald. Några minnesord af Hellen Lindgren. Med 8 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gunnar Wennerberg. Efter en teckning af Maria Röhl 1842.

ett lekande lynne, som har
sin bismak af trötthet och
frågar efter hvadan och
hvart-hån. Det är också, förefaller
det mig, som om detta
uttryckte något af det intryck,
som Wennerbergs egen
personlighet gaf, af
gentlemandiktare, och det är därigenom
det förefaller mig så
naturligt att han, ehuru en
lifsgläd-jens apostel, också blef en
religiös diktare, som lefde
äfven i lifvets högsta frågor
och gåtor. Ty hela hans
uppträdande hade något af det
aristokratiska öfver sig, detta
fjärrskådande, som väl
demokratiskt kan blanda sig i hopen och njuta af den
ögonblicks-form, som färger och lifsfriskt tummel ger åt lifvet i dess
kaleidoskopiska växling, men som behöfver att, som det
heter i en sång med något mystisk anstrykning, som har
ett så äkta Wennerbergskt temperamentdrag, fråga: »Säg
oss ditt namn, du fruktansvärde, skarornas målsman, säg
hvem du är?» Hvem är han, denna ofridens ande, som
så ofta sått splittringens och kifvets anda öfver jorden?
Hvad bär han i skölden, af hvem lärde han sig
krigskonsten, denna despotismens och revolutionens spökgestalt,
som än sitter vid härskarnes rådsbord och dikterar grymma
beslut, än vid folkets blodsorgier bortsopar troner och
trampar lag och rätt under fotterna. »Vill du åt eviga
rätten börda konungaarfvet, som våldet stal, o, så var
halsad, bjud och vi vörda, för oss till segrar förutan tal».
Den förbrödring, som hägrar för idealisten, kan ej finna en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>