Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg som Gluntarnes skald. Några minnesord af Hellen Lindgren. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tänk dig vid fönstret en prins med luta
fladdrande lockar och charmanta ben.
Och deras minnen röra sig
icke om sönderslagna näsor
och gesäller, som fått bita i
gräset. Nej,
»Ack i Arkadien äfven jag har varit,
varit där länge, varit där förgäfves».
svärmar magistern. Mycket får
ej Glunten veta af hans korta
och olyckliga kärlekssaga. Mot
sin vana är han förbehållsam,
mystisk och högtidlig. Man
lämnas i ovisshet om allt, som
rör den sköna personligen,
man tycker sig nästan gissa,
att hon själf var okunnig om
den beundran hon väckte,
endast det förstår man, att oblida makter af ett eller
annat slag väckt magistern ur den ljufva drömmen.
Otto Beronius (»Glunten»). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>