- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
166

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En simtur. Historia af Ernst Didring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han gick orakad omkring och såg ut som cn
speldos-rulle på hakan.

Men på kvällarna, när Marie och jag tittade på
stjärnorna från jasminbersåerna, smög han som en
katt i busksnåren omkring oss. Jakt-, rid- och
simturerna upphörde och han undvek både mig och Marie.
Vi hade naturligtvis en hel del medlidande med honom,
något som just inte förbättrade saken, i all synnerhet
när det någon gång slutade med att Marie sade med
sin allra mjukaste röst:

»Kjaere Jensen, vil De ikke hente min jakke, von
Holten og jeg skal ud og gaa.»

Så gick en tid, medan Marie och jag njöto af
ungdomens härliga dårskaper. Jag hade nästan glömt
bort att Jensen fanns till, då han en dag började visa
sig som den gamle Jensen igen. Hans ansikte återtog
det jovialiska uttryck, som bra mycket liknade den
karrikatyr af fullmånen, som plär finnas i jultidningar.
Han nästan förföljde mig med vänskapsbetygelser,
laddade mina patroner, fejade min bössa, höll min
stigbygel, ja, jag tror, att han skulle kunnat putsa min
näsa, om det behöfts.

Han var ändå en fin och ädel karaktär, Jensen.

En söndagsförmiddag med sol och frisk bris kom
Jensen in till mig på mitt rum och frågade, om jag
hade lust att segla ut och bada med honom. Vi hade
ofta gjort det förr, ty längst ute på Isefjorden var
vattnet betydligt friskare än inne i sumpen, där
herrgården låg och hvarest stranden var full af tång och
snäckor och dessutom så långgrund, att man kunde
gå en kvart utåt sjön, utan att den steg öfver en
ordinär liktorn.

Alltnog, vi seglade. Det blåste hård pålandsvind,
så vi togo några långa slag för att riktigt komma ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free