- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
172

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En simtur. Historia af Ernst Didring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Isefjorden utan vare sig skjorta eller annat på en holme,
dit kanske ingen månniska kommer på månader.

Ett stod klart för mig. Jag fick på inga villkor
somna, eftersom det ju möjligen kunde fara förbi folk
tidigt på morgonen till holmarna längre ut. Och det
gick lätt att låta bli att sofva. Slumrade jag någon
gång till, väckte mig genast en vänlig kalfsvans, som
snärtade mig i ansiktet på jakt efter flugor.

Jag lämnade min älskvärda värdinna och började
promenera. Men det var inte heller bra. Jag blef
bara hungrigare. Jag måste uppgifva det för att inte
falla i frestelse att strypa en kalf och äta den rå.

Efter en stund fick jag en ljus idé att gräfva ner
mig i sanden. Den var ännu varm och där låg jag
riktigt godt. Det förargligaste var, att täcket trillade
af hvarje gång jag vände mig. Hur det blef morgon
vet jag inte, ty det är rysligt hvad man har litet sinne
för naturen, när man är arg och hungrig och trött
och naken och frusen och mera till.

Kalfvarna reste sig och drucko ur vattensamlingarna
och började äta igen. Det är ytterst obehagligt att se
andra mätta sig om också bara med gräs.

Den dumma solen steg upp som ett kopparklot
ur hafvet och den ännu dummare kon gjorde henne
sällskap. Allting var dumt förresten. Den enda, som
var klok, var Jensen.

Jag åt några blåmusslor till frukost, men vi tyckte
inte om samvaron utan skildes snart igen.

Hur länge jag vankade omkring på den trädlösa
holmen och drack, vet jag inte. Jag antar det var ett
godt stycke in på evigheten. Att simma vidare tjänade
ingenting till. Jag var alldeles mör i musklerna sedan
dagen förut. Fastlandet kunde dessutom knappt skönjas
från holmen. Jag satte mig ner och stirrade mot det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free