Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En simtur. Historia af Ernst Didring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kom fram vid middagstiden, när alla slöade,
och smet in i mitt rum genom fönstret åt trädgården,
utan att någon såg mig.
Man hade redan börjat rota i mina lådor. Hela
min garderob låg framme på soffan. Det liknade
bouppteckning till den grad så att jag — liket själf —
började skratta.
Jag slängde af mig de lånta kläderna och tog på
mig mina, som Jensen varit nog snäll och omtänksam
att segla hem med, kammade mig fint och gick in i
»dagligstuen».
Framme vid fönstret mot gården, satt Marie, och
framför henne, med ryggen mot mig, Jensen.
De pratade tyst och märkte inte min ankomst,
förrän jag stod alldeles bredvid dem.
Aldrig har jag sett en man bli så vettskrämd som
Jensen, när han fick se mig. Han sade ingenting, men
underkäken föll ned, han blef blodröd och likblek,
rosslade någonting och störtade på dörren.
Marie svimmade inte, men jag fann mig i alla fall
föranlåten att ta emot henne, emedan hon vacklade på
stolen.
Ja — Jensen såg jag aldrig mer. Men jag blef
ensam om Marie.
Ingen af herrgårdens folk såg någonsin Jensen.
Hvar han än är, hoppas jag att hans underkäk kommit
på sin rätta plats och att han är botad för svartsjuka.
Jag blef åtminstone fri från den åkomman.»
»Marie,» slöt von Holten just som hans hustru
kom ut på verandan, »hvad var det för en vacker
karl du stödde dig på i går kväll?»
Ernst Didring.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
