Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige och sydpolsforskningen, af Carl Forsstrand. Med 5 bilder och en karta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förekomsten i stor mängd af en sälart (Otaria jubata),
som lämnade ett ungefär lika dyrbart pälsverk som
sin släktinge (Otaria ursina) vid Alaskas kuster, riktade
nu de stora sjöfarande nationernas uppmärksamhet
och vinstbegär på de antarktiska hafven.
Utrotningskriget mot de stackars sälarna var snart fullbordadt
och bör helst glömmas; men 1820- och 1830-talens
säl- och hvalfångare, James Weddell, John Biscoe med
Here, gjorde dock en och annan viktig iakttagelse eller
upptäckt, som kom vetenskapen till godo, och det var
helt visst dessa deras resevinster, till exempel Weddells
framträngande till 74° 15’ s. br., liksom senare John
Balleny’s, hvilka bidrogo till utsändandet af Frankrikes,
Englands och Förenta staternas stora expeditioner
under de närmast följande lustren och därmed till
sydpolsforskningens första glansperiod.
Den direkta anledningen till dessa expeditioner,
hvilka leddes af fransmannen Dumont d’Urville med
fartygen L’Astrolabe och La Zélée, amerikanen Charles
Wilkes med ej mindre än fem skepp samt
engelsmannen James Clark Ross med Erebus och Terror, var
emellertid önskvärdheten att uppsöka den magnetiska
sydpolen, hvarför Alexander von Humboldt förstått
intressera de respektive ländernas regeringar. Här förelåg
således ett vetenskapligt rescändamål af den största
betydelse, och äfven om detta icke kunde ernås, borde
expeditionerna blifva synnerligen resultatrika. Dumont
d’Urville upptäckte äfven söderut om Australien och
ungefär vid södra polcirkeln Adélie-land och Clarie-land,
Wilkes seglade utefter en kuststräcka, som efter honom
erhållit benämningen Wilkes-land och Ross, som var den
bäst rustade för ishafsfärd och dessutom hade en rik
erfarenhet såsom deltagare i Edvard Parrys och sin
berömde onkels, John Ross’ nordpolsfärder, lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
