- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
194

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julglädje. Skiss af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

haft så svårt för att plugga i sig som barn —, hon
tänkte på allt möjligt hon kunde hitta på, men det
hjälpte inte, det hjälpte inte! Oupphörligt såg hon
sin gosse för sig, sin rara, präktiga gosse, den förste
och ende, som någonsin exmerat att kalla henne
fästemö och inte ens skämts inför kamraterna att visa
sig ute på trottoaren arm i arm med »farmor» . . . och
hon mindes, hur pojkaktigt lifvad han varit sista kvällen
de träffades och klättrat uppför gasstolpen nere vid
vägen till Skogsinstitutet och nödvändigt velat ha henne
att försöka göra detsamma . . . och hur han kastat
snöboll på henne i vintras, så att den mosiga snön
runnit utför näsa och haka på henne, medan hon
bara stod still och skrattade så hon var nära att
kikna . . . och hur han sedan uppe i köket ätit med
en strykande aptit, som om han inte sett mat på åtta
dar, och lagt armen om hennes rygg, där de sutto på
kollåren, och tryckt henne hårdt intill sig och klappat
henne på kinden liksom beskyddande med sin stora,
tunga hand — å, hon kände just nu alldeles hur det
känts, då han klappat henne på kinden — det hade
ingen gjort förr, och aldrig mer skulle någon göra
det! Och hon knep ihop ögonen så hårdt, att det
gjorde nästan ondt, men det hjälpte inte, hon såg
honom för sig i mörkret, och hon kände, hur godt
det kittlade på den högra kinden efter hans hand, och
så kommo tårarna igen, och det rosslade i bröstet af
snyftningar . . .

Men så tog hon ett långt språng ner från
köksbordet. Nej, det här dugde inte! Hvad var det för
en julafton? Hon måste ta sig för något. Hon tog
mekaniskt upp portmonnän ur fickan och började
knäppa upp rummen i den och leta, fast hon visste,
att där inte fanns annat än en tvåöring och ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free