Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dagen Anders Andersson i Pär-Trulsgård skref sitt namn. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af K. Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vistationen då, när som biskopen var där? Var det
kanske jag, som blef hedrader då?»
»Nej, det förstår sig. — Men en kunde allt haft
annat att säga här i grannlaget, menar jag, bara en
hade kunnat skrifva. Se på Fläbben i Boarp!»
»Jag ger den onde Fläbben. Har han inte blitt
så stor på’t och pöser, så han spricker la snart.
Aldrig talar han om annat än om den välsignade
kommenalen och om landstinget och om när han var
hos prosten och om när han var hos landshöfdingen
och hos landshöfdingen och hos prosten och om hvad
han sa till prosten och om hvad han sa till
landshöfdingen och om hvad han skref till prosten och
om hvad han skref till landshöfdingen och till den
oleke, hällde jag nära på att sagt. För en vet la,
att han ingenting kan skrifva själf, om han inte får
skolemästaren till hjälp. Så det är bara plotter
alltihop det därna talet. Nej, var du bara nöjder och
glad, att du redar dig och inte är skyldig nån, så
behöfver du aldrig nånstingen tänka på, att du inte
kan skrifva. — Titta på lille Karl Johan! Där har
du den, som kan lära sig att skrifva åt dig längre
fram, om du så vill ha hela ark fulla, ja, om du så
ville ha hela stora auktionsprotokoll.»
»Ja, det förstår sig, men mitt namn, det skulle
jag allt bra gärna vilja kunna skrifva själf. Det kan
pågen ändå aldrig lära sig skrifva, så det gäller.»
»Jo piramän, hvad han det kan, med hand om
pännen, det ha la både du och jag varit med om förut.
Gjorde vi kanske inte det, när vi gjorde det viktigaste,
vi nånstingen ha gjort, när vi köpte denne gården!»
»Jo, det kan la vara. Men det är inte detsamma
ändå — det ser inte så — hvad ska jag säga? —
vederhäftigt ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
