Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dagen Anders Andersson i Pär-Trulsgård skref sitt namn. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af K. Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur hon såg ut, sen hon var laddader med bläck.
Han vred skaftet emällan fingrarna och doppade och
synade pännen ännu en gång och två gånger med, ja,
fler ändå. Nu ritade han först en stor krokedill i
luften och så några små i det ena hörnet på papperet.
Sen så tittade han länge på Anders Andersson, som
den lille Karl Johan hade skrifvit dit undan för undan.
Om han skulle försöka att göra efter’t?! Det kunde
la inte värre bli, än att Karl Johan grinade åt honom.
Och det frågte han la inte efter, han kunde godt grina
åt det själf; för han önskte ju ingenting högre här i
denna världen, än att Karl Johan skulle gå utanpå
honom i allt, hvad det än var, och bli hållen för mer
än han själf.
Nu böjde han ner hufvudet, så näsan ända ville
rita med på papperet, så gjorde han småringar med
pännen öfver papperet länge, innan han ändtligen lät
udden rita. Det gick sakta och sekterligt. Men efter
långa snirklanden i luften för livar bokstaf, som han
satte dit, efter förskriften, så stod där till slut ett
Anders i böljegång, med somliga bokstäfver större och
andra mindre. Han var ända svett efter denne pärsen,
Anders, och torkade sig i pannan. Nu hvilade han
och betraktade sitt värk. Inte var det just nåt
mäster-värk detta härninga namnet, men det kunde allt bli
bättre — med öfning.
»Kan du läsa, hvad där står?» vände han sig till
Karl Johan.
»Jaha, där står Anders,» tyckte Karl Johan säkert.
»Men I ska göra de små bokstäfverna lika stora, det
har skolemästarcn sagt.»
»Ja, jag får la försöka,» mente Anders och log
belåtet. Det var la rart ändå, att han genast kunde
skrifva så pass, så den lille Karl Johan kunde läsa det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
