Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dagen Anders Andersson i Pär-Trulsgård skref sitt namn. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af K. Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon satte soppefatet på bordet i en vändning
och så hon fram och fick tag i pappersarket, som
hon nu hållde midt för näsan på Anders.
»Ska det föreställa ditt namn, de därninga
kroke-dillerna där, hva? Det ser ut värre, än om både
sparfvar och kråkor hade varit uppe och trampelerat
på det rena pappersarket.»
»Alla ä la barn i början,» sade Anders
undfallande, men tittade själf helt belåtet på sitt Anders
Andersson.
»Barn! Ja, det fins gamla barn också, som ä
barnsliga,» tyckte Olena. »Det därninga kunde den
blinde socknapågen ha skrifvit lika väl — det är inte
annat än klotter. Och du borde skämmas, gamle
karlen, att ligga på det viset och klottra ner pågens
rena papper och inbilla dig, att du kan det, du aldrig
i tiden kan lära dig, för du är för gammal. Tror du,
din sjane, att nån människa ville ta det därna namnet
för godt?»
»Ja, det skulle allt kunna hända,» sade Anders
mildt.
»Ja, då tör jag sätta upp tusen kronor, om nån
människa tar det för godt,» sade Olena och därmed gick
hon ut i köket igen, utan att vänta på, hvad Anders
kunde ha att invända,
»Jaja, vi få la se, om jag inte kan tjäna mig de
tusen kronorna,» tyckte Anders för sig själf och
grinade godt.
Allt det papper, som var framme, hade nu blifvit
grundligen fullskrifvet. Nu skulle Karl Johan i
birå-lådan igen efter nytt. Men när han hade letat en
stund ibland de nerklottrade arken, där låg, så
började han skrika. »Nu är här inget rent papper mer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
