Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två bortgångne ädlingar, af Karl Warburg. Med 2 porträtt - Albert Ehrensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främjande af skärgårdens fiskerier — det fanns intet
fiskläge, där ej »grefven» var känd, när han Rom att se till
sin »skärgårdsflotta», landsbygdens skogsodling och
Göteborgs stads kulturella intressen.
I synnerhet lågo de senare honom varmt öm hjärtat.
Sinnet för konst och vetenskaper var fäderneärfdt. Redan
på Riddarhuset hade grefven från Tosterup framträdt såsom
främjare af andliga idrotter. Det var på hans förslag, som
Riksens Ständer år 1863 beslöt den gärd, som svenska
staten ägnar åt vitterhetens idkare och som — underbart
att säga — den nya representationen ej funnit anledning
öka med ett öre. Ehrensvärd framhöll med allt skäl, att
skaldekonstens idkare blifvit styfmoderligt behandlade i
jämförelse med vetenskapens eller konstens, och han föreslog
att anslaget skulle användas dels såsom lijstidspensioner till
äldre författare af redan erkänd och stadgad ryktbarhet och
dels såsom reseunderstöd och uppmuntringsstipendier.
Tyvärr förrycktes — genom ett ingripande från prästeståndet
— meningen med anslaget, i det att de fasta
»skalde-lönerna» bortföllo.
I Göteborg fann Albert Ehrensvärd rikt tillfälle att
låta sina intressen för den andliga odlingen varda till gagn.
I det uppsving, som kännetecknar Göteborgs kulturella lif
från 1860-talets början och som ännu fortvarar, har Albert
Ehrensvärd vid sidan af S. A. Hedlund en väsentlig del.
Dessa båda betydande viljor drogo icke alltid jämnt i
politiska angelägenheter, och det kunde väl då och då visa sig
att »min nåd» och »din nåd» — konungens
befallnings-hafvande och det fria ordets målsman — icke trifdes under
samma tak. Men mellan stormarna härskade solsken, och
i grunden bundos de vid hvarandra af personlig sympati.
Jag minns hur en gång Ehrensvärd vid ett sammanträde
i Gnistan — under en konfliktstid — ifrigt sporde efter
Hedlund och härvid citerade Mefistofeles* ord i Faust:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
