Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Alfred Henrik Edvard Fock, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»patrioter* för det han motsatt sig antagandet af en
kontrollapparat vid brännvinstillverkning, anmäld af en svensk
uppfinnare, och i stället vidhöll en redan antagen apparat
af tysk uppfinning, hvilken han fann bättre motsvara sitt
ändamål. Den gör så än i dag. Uppbrusningen i mars
1880 står kvar i riksdagsprotokollet som ett intressant
exempel på missriktad patriotism. Det lilla försöksanslaget,
som Andra kammaren trots Focks motstånd antog, föll
vid gemensam votering, men onda ord om Fock sparades
icke från de öfvervunnas sida ännu en tid framåt.
För öfrigt var Focks riksdagsmannabana ganska fredlig,
erkänd fackman som han var i fråga om den stora
bränn-vinsskatten, hvilken af bevillningsutskottet förbereddes. Af
detta utskott var han därför nästan ständig medlem och
under många år ordförande, ända tills det »Nya systemets»
män vunno majoritet i Andra kammaren. I bankfrågor,
i läroverksfrågor tog han äfven mången gång till orda,
både som motionär och debattör. För höjande och
utveckling af den tekniska undervisningen kämpade han,
ofta framgångsrikt, liksom för den matematiska
undervisningens höjande vid elementarläroverken. Det var under
en sådan debatt Fock liknade kunskaper och
yrkesskicklighet vid de skarpa vapen som sattes i riddarens hand i
stället för det bortlagda skyddet af en rustning. Fock var
en bland kammarens kraftigaste kämpar för en
undervisning som icke stäckte utan främjade lärjungens individuella
utveckling. »Intet land,» sade han, »är så rikt att det har
råd att spara på utgifterna för undervisningsväsendet.»
Han var anhängare af åsikten om folkskolan som
bottenskola för alla samhällsklassers barn. »Universitetet och
elementarläroverken utgöra det bjärta, som drifver ut
bildningens blodmassa i samhällskroppen; de bilda den heliga
eld, vid hvilken de facklor tändas, som sedan skola värma
och lysa både i kyrkan och skolan, både i palatset och
kojan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
