Nu blomma härligt nejdens alla rosor
i hvitt och skärt, orange och karmosin,
och vida kring på aftonvindens kosor
förs doften, rusande och välluktsfin.

Nu låt oss slunga ordens nötta glosor
och lyssna tyst till skymningsmelodin,
så spröd som spelet ifrån gamla dosor
och glömda låtar från en violin.

Nu låt oss glömma allt det bittra svåra,
hvar illusion som brast, hvart hopp som svek
i lifvets obevekligt hårda lek.

Låt denna sommarkväll oss ljuft bedåra
i rosendoft och barnsligt svärmeri —
i morgon re’n är kanske allt förbi.