Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En enslig känsla böljar rå;
Hon finner vällust, när hon tänker,
Men vet ej hvåd hon tänker på.
En hemlig oro henne säger,
Att hon ej nyttjar hvad hon fått;
Hon ser, att hon ett hjerta äger,
Men vet ej hvartill det är godt.
Alexis syns, och Daphne finner,
Att det för honom skapadt är;
Hon suckar, och Alexis brinner,
Men hennes suck i tvång försvinner:
Den grymma konsten Öfvervirmer
En ömhet som naturen lär.
Hon tör ej låta sig beveka
Af trohet, ömhet och behag;
Dess kön och blygsel henne neka
Den sällhet att få synas svag.
Dess ömhet är en hemlig plåga,
Som hon förtryckt i hjertat bär;
Alexis’ ömhet är en låga,
Som brister ut och allt förtär.
Med stränghet vill sig Daphne värja,
Alexis hotas med förakt;
Men hennes ögon honom svärja,
Att det ej står i hennes magt.
Alexis’ kärlek honom drifver,
Han är till Daphnes fötter förd;
Hans fruktan hjertat sönderrifver,
Af sitt begär han är förstörd.
Hans röst, som qväfd och bruten blifver,
Hans djerfhet, ungdom och hans ifver,
Allt detta en förtjusning gifver;
Och Daphne skulle ej bli rörd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
