Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej mer de grymma böljor rasa:
Den vilda styrkan fängslad är.
Du haf, de lätta seglens fasa,
De tyngsta bördor tåligt bär.
Förgäfves du mot kölden stretar
Och dina hätska vågor retar:
De stelna midt i deras lopp.
Du tyst och spak i bojan hvilar,
Och sjelfva nordans skarpa ilar
Ej väcka dig ur dvalan opp.
Dig redan djerfva folen trampar,
Som på din rygg sig skyndar fram;
Han ilsken först mot marken stampar,
Då luften iylls af fruset dam.
Men snart han nedåt isen hastar.
Hur lätt han blanka föttren kastar!
Hur stolt han prydda betslet rör!
En hastig takt af bjällror klingar,
Som bergens frusna genljud tvingar
Och våta Necken häpen gör.
En skönhet sig i slädan hvilar
Och sig åt älskarns vård betror,
Som lik den stolta örnen ilar,
När dufvan fångas i hans klor.
Erån vittnen skild, som gjort hans plåga,
Han yttrar fritt sin ömma låga
I trots af alla stränga bud.
Den blyga nymfen låss ej höra,
Men af en hufva hvilket öra
Kan täppas för ett älskadt ljud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
