Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En yfvig gran nr jorden ryckes
Och släpar der sin fälda topp;
Hans vida rot i vaken tryckes,
Der svenska cedern reses opp.
Med ärestoder isen siras,
I hafvets grottor freden firas;
Dess ungdom, som man gifvit fri,
Med böljans slägte oss försonar.
Men hvad en mägtig granne skonar,
Skall nya segrars ämne bli.
Vår sol i skogen gått att döljas,
Förrän jag dagen ändad tror;
De hvita fälten öfverhöljas
Af aftonskuggans glesa flor.
I spåren, som till hyddan leda,
Sitt täcke natten börjar breda,
Der jag om vägen oviss far.
Men nu ett ljus man fjerran skådar,
Och snart en bunden husvakt bådar,
Att skenet ej bedrägligt var.
Jag föres i en landtmans hydda,
Som i palats sig aldrig trängt,
Men glädes att en nödstäld skydda,
För den sin port han aldrig stängt.
I verdens vrå ännu man möter
Hos er, I barn af tappra göter,
Den gästfrihet, de gamles dygd,
Som fåfängt lyser hos den rika,
Men går från hjertat ut tillika
I famnen af vår stilla bygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
