Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med mindre prakt sig månen visar;
Men du, vår trogna ledate,
Hvem ej din stilla klarhet prisat,
Ej fägnas att dig återse?
Vi glömma giindret i det höga
Och finna för ett tröttadt öga
Med glädje fridens bild igen.
Så, när ett hof vår undran mättat,
Vårt hjerta är behagligt lättadt
I hvilans möte hos en vän.
Men hveni ar den som ljuset sprider?
Hvem lyser månens mörka kropp?
Det är ej mer än en, som strider
Mot nattens våld och blinda lopp.
En bortglömd sol vår saknad fyller,
I det hon med sin glans förgyller
Det klot, som hennes ställe tar,
Men snart sitt eget intet tyder,
Än hvalfvet blott med hornen ptyder,
Än sig för ögat undandrar.
Fly, matta bloss, lät jorden sänkas
I mörkrets famn! Min djerfva syn
Skall i ett haf af solar dränkas
I den omäteliga skyn.
Hvi klagar jag, att du dig döljér,
Min Skapare! Jag stjernan följer
Till höjden af ditt majestät.
Oändligheten mig oragifver
Och i den skugga synlig blifver,
Der ödet fängslat mina fjät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
