Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När af din stad vid Nilens floder
Du sjelf ser inga märken mer;
När intet ljud från Memnons stöder
Åt dina strålar helsning ger;
När Mithras’ tron man fåfängt söker;
När intet altar mera röker
Vid Mancos presters helga kall:
Dig lik, i ostörd fortgång skriden,
Du varar, segrande på tiden,
Vid dina egna tempels fall.
Förr än den första lag af styrkan
Förkunnades åt svagheten,
Var menskoslägtets glada dyrkan
Dig redan skänkt af kärleken.
Af dem din mildhet kom att nära
Du firas såg din hyllnings ära,
Med inga andra pligters hud
An offren blott af ymnigheten,
Dem hoppet och erkänsamheten
Gaf åt välgerningarnas gud.
Kom och ännu från Österns troner
Tag samma gärd, som egnas dig!
Hör af klimater, folk och zoner
Din lofsång, som förnyar sig!
Se, polens barn, bland smälta isar,
Dig på sin sänkta drifva prisar;
När guebern, af din uppgång mött
I samma stund vid Gangens stränder,
Med dina egna flammor tänder
De rökverk deras värma födt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
