Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag saknar, livad mig kärast var,
Och ser vid ständigt mulna dar
Min lyckas blommor långsamt knoppas;
Men din förtröstan, mägtig än,
Ger mig i tanken allt igen,
Och jag blir nöjd den stund jag hoppas.
Än af en ljuflig önskan förd,
Jag tror att Dafne, lyckligt rörd,
Skall en gång tändas af min låga.
Jag hämmar min förtviflans lopp,
Och kärlek offrar åt ett hopp,
Som lindrar och som när hans plåga.
Än tror min själ från mödans tvång
Oen sällhet nå, der hon en gång
Ej nödgas mer sitt tillstånd klandra:
Med ödet hon förlikad är,
Och hvad en dag mig ej beskär
Lär jag förbida af den andra.
När hjelten, blind i farans famn,
Till spöket af ett ryktbart namn
Bland svärd och blod och lågor rusar,
Oet hoppet är, hvars trodda röst
En Karls, en Alexanders bröst
Med efterveridens lof förtjusar.
Oet eldar dygdens ädla nit,
Som söker lönen för sin flit
I jordens väl och evigheten;
Och verlden ingen Vasa sett,
Om det ej honom löfte gett
Om äran och odödligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
