Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej ägde annat tidsfördrif,
Så skulle mödan dock förskräcka,
Och dina dar för litet räcka
Att teckna upp en litani
Af allt det lärda vurmeri,
Som visa lijemor kläckt och kläcka.
Du poetastrers magra kön,
Som lärt, till dina synders lön
Och våra synders lön, att rimma,
Åt dig jag skrattat mången timma!
Skryt icke, Grekland, skryt ej mer
Af din guddomliga Homer,
Se’n Sverge i sitt sköte äger
Den honom vida öfverväger.
Den gamle i sin Iliad
Blott då och då man nicka funnit,
Då vår den höjd i konsten hunnit
Att snarka i hvar enda rad. —
Skryt ej utaf din Sapfos sånger,
Som störtat sig på Leukas1 hank;
Den svenska var ju tusen gånger
Mer ful och mera älskogskrank. —
Om Æschyls röst de grekers öra
Med sådan styrka kunnat röra,
Att deras fruar missfall födt,
Och deras harn af skrämsel dött,
Bör det vår undran mindre göra:
Hvem blir ej snart i själtåg bragt
Att Träskets dramaturger höra?
Då Æschyl slog med åskans magt,
De med narkotiskt gift förgöra. —
Hvi har jag ej, o Pope, din hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
