Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som fysikus han vågat hysa
En tanke, något djerf kanske:
Han trodde ljuset skapt att lysa
Och menskans öga för att se.
Men som han uti allt for varligt,
Så medgaf han, försigtigtvis,
Att ljus för tjufvarna var farligt
Och för en blind af ringa pris.
Hans tanke var — ehvad man säger
Till bördens loford och försvar —
Att den förtjenst en menska har
Är ingen ann’ än den hon äger.
En hans finaflsplan väl förtjenar
Att nämnas för sin nyhets skuld;
Den lyder så: »Ju mer man länar,
Dess mer man sätter sig i skuld».
Också i metafysikan
Yar Dumbom en förfärlig bjässe;
Ty det var han, som skilna’n fann
Emellan esse och non esse.
Spörj, forskare, så långt du gitter,
Hvad residens som själen har;
Det bästa svar blir Dumboms svar:
»Min vän, hon sitter der hon sitter».
I medicin höll Dumbom för,
Ehvad man derom må glosera,
Att den helt säkert nytta gör
At medici, om intet flera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
