Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men lyckan dock en gång till jul på honom tänkte
Med något större öfverflöd.
En grannfru, lika from som skrynklig, honom skänkte
Ett stycke välgödd gris, två dito flaskor mjöd.
Nu, mera glad än förr, han mötte juledagen,
På hoppet om sin måltid stödd.
Fläsk, det är sannt, förbjuds af gamla judalagen;
Men se’n på predikstol’n man talt sig tom i magen,
Är visst en menlös gris, väl brunstekt och väl gödd,
En ganska loflig del af julefröjdsbehagen.
Ur bädden hoppar han, forr’n väckam ännu
knäppt,-Gör opp en herrlig eld, tar fram hvad han behöfver,
Hoc est, — sitt spett och sitt koncept,
Och sticker grisen på, i det han läser öfver.
Nu ringes, — fort peruken på,
Hvarefter, och se’n han med dagens fröjd i sinnet
I hatten litet läst, till Jöns han ordar så:
»Vänd steken riktigt, Jöns. Lägg dervid fast på minnet,
Att aldrig låta spettet stå.
Ty, om den grisen bräns och knorrar sig i skinnet,
Så blir ditt eget skinn det första jag skall flå.
För öfrigt sjung din psalm och tag dig väl till vara,
Att du ej dessa flaskor rör;
Det är förgift. Man deraf dör,
Fast gjorde man ej mer än drog ur korken bara».
Jöns var en lurk af dum natur;
Med bäfvan trodde han, och på en pall vid spisen
Tar han sin ferma positur,
Med handen vid sitt spett och ögat spändt på grisen.
Men sjunga, tänkte han, nog af i kyrkan sker!
Nu, som han sitter der och midt i brasan ser,
Mol ensam, — ledsnaden hans fruktan öfvermannar,
Hans ögon styfva bli, — han gäspar, gäspar mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
