Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omsider lärdes de att begge den förstå!
Den enas ton gaf sår; den andra dolde svedan.
Annett fick fästman snart, och bröllopp strax deipå.
Man skildes vänligt åt och såg hvarann ej sedan.
Annetts parti var jemnt; var sådant, med ett ord,
En fattig flicka gör, som slängt sitt nät i högen:
En odlare med vinst af dock ej egen jord,
Ung, stadgad, bärgad nog, men långt ifrån förmögen.
Såg eljest ut? — Rätt så: det väntade jag re’n.
Jag kritar då och då små taflor; se här en:
Hans röst var stark och ljuf; hans växt var öfver laglig;
Brunt hår, högt bröst, frisk hy, blått öga, svarfvadt ben;
I grunden allvarsam, i umgänget behaglig.
Eglé var vida skild från afund på sin vän;
Hon fann blott sällsamt nog, att hon var fröken än.
Men med Eglés behag man är det sällan länge.
Man skåde blott sig om, man göre blott sitt val;
Se’n rikte man en blick, se’n öppne man en schal;
En liten cyprisk fot ur gazens böljor tränge:
Strax är tillbedjarn der, och strax har han rival.
All vård var för Eglé från hennes barndom buren:
Likt hennes finger flög på harpan ingen ann’s;
I sångkonst en siren, en vestanfläkt i dans,
I växt en Fröjas bild, af parisk marmor skuren,
Allt segrade hon i, och allt hos henne fans,
Som fostran, som talang kan lägga till naturen.
Ej nog: allt röjde snart sin riktiga effekt.
Två grefvar, främst i rang bland hofvets eleganter,
Re’n stodo spets mot spets i krigisk morgondrägt,
Med foten bakåt förd och kroppen framåt sträckt;
Re’n bars den ena hem af fyra sekundanter,
Blek, fullblödd, armen slak och ögat nästan släckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
