Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från hvilken ungarne man listigt röfvat har,
Hon genom tusen flammor flir
Och ifrån rum till rum, med tankens snabbhet, hastar.
Dess fotspår eldens våld förtär...
Men ingen eld så stark som moderslågan är.
Nu muren i dess väg de heta stenar kastar.
Ett moln af svafvelrök dess syn förblindad gör;
Dock månne känslan kan ett modersbröst bedraga?
Till vaggan hennes steg en säker kosa taga;
Hon stannar — ack, ett skri hon hör! —
Ett steg tillbaka tar, nu åter vaggan hinner:
Mot späda barnets bröst dess hjerta redan brinner;
Hon det i skötet bär, för andra gången mor.
Kom, make, kom att se! — Min sällhet är för stor!
Min son, mitt enda barn, mig dina läppar röra;
Min ömma modersarm får än omfamna dig;
Du lefver, är ännu hos mig!
Den Gud, som fört mig hit, skall än miskunda sig
Och oss igenom lågor föra.
Nu rusar offret ut. — Det ljungar... hvilka dån!
O du, som i ditt sköt’ de späda barn har slutit,
Vid hvarje tår din mor i Salems dälder gjutit,
När med förtviflans rop: hvar är du, o min son!
Hon sökte dig med öppna armar;
v Vid dessa tårar — ack, som hon jag moder är —
Son, Frälsare, o Gud, vid dem jag dig besvär,
Att nu, att nu du dig förbarmar!
Fast blixt och afgrundstöcken sväfva,
Spastara ej liar tid att bäfva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
