Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Besvär hvart enda modersbröst,
Hvar enda far att det förlossa:
Hon våndas ropar, klagar, ber:
Ack, blott min son jag räddad ser,
Må fritt mig tusen åskor krossa!
Spastara, om jag varit der,
Jag hade... hvad? ... Kanske... Ack, Gud, i egen fara
Man döf vid andras klagan är.
Dock nej, olyckliga Spastara,
Jag vid ditt helga stoft, vid mina känslor svär,
Jag trotsat eld och död, i faror mig fördjupat!
Och fast en yngling än, månn’ jag ej lefvat nog,
Om för att frälsa dig jag under gruset stupat?
Nej, mera ärorikt en hjelte aldrig dog.
Nu till förtviflans bråddjup drifven,
Hon känner sig af Gud och men’skor öfvergifven
Och skrattar — spöklikt, vildt, med Kains hemska blick,
Då ur Guds åsyn han i Tigerns öknar gick.
Hon slösar ingen bön — sig hennes känslor samla.
Natur!... ack nu sitt barn den sista kyss hon ger
Och ifrån Gud till sig drar änglars blickar ner.
De läppar svartna re’n, på hvilka orden famla:
Min son. . . vid detta bröst du skall. . .
Vid dessa ord och takets fall
Hon krossas i en blink, då golf och murar ramla.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
