Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kretsen blef helgad, och bönen sagd,
Och grunden lagd:
Till verket jätten vill hasta.
Först hvälfver han kryptan, sin kulas bild,
Från dagen skild,
Med bågar som himlens så fasta.
Derefter till Romeleklint han drar;
Ett berg han tar
Och rycker från lossnande rötter.
Hem bär han det sedan med säkra fjät
Och trampar det
I stycken med jemskodda fötter.
»Du stenblock, lägg dig, du jernkramp, håll!
Väx hög som troli,
Du mur, som trollet har grundat!
Mitt namn vet ej munken; min dotter späd
Skall leka med
Hans ögon, forr’n månen sig rundat.»
De väldiga murarna stiga med hast;
Som jorden fast
Står jättebygd kyrka från grunden;
Och inom, på mägtiga skulderblad,
En pelarrad
Uppstöder den höghvälfda runden.
Re’n högt på dess tinnar satt jätten glad
Och log och qvad:
»I kyrkan mig fattas nu föga.
Jag murar och murar. Forr’n sol går ner,
v ’ Mig munken ger
Mitt namn — eller också sitt öga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
