Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I tre dagar gret hon, och så blef hon nöjd,
Och så stod vårt bröllopp, med lekande fröjd,
Uppå hafvet.
En gång äfven jag egde länder och borg
Och drack under sotad ås;
Och drog för rike och menighet sorg
Och sof inom väggar och lås.
Det var en hel vinter — den syntes mig lång,
Och fast jag var kung, var dock jorden mig trång
Emot hafvet.
Jag ingenting gjorde, men hade ej ro
För att hjelpa hvar hjelplös gäck.
Till mur vill man ha mig kring bondens bo
Och till lås för tiggarens säck.
På sakören, edgång och tjufvar och rån
Jag hörde mig mätt. — Vor’ jag långt derifrån
Uppå hafvet!
Så bad jag — men hän gick ock vintren lång,
Och med sippor stränderna strös.
Och böljorna sjunga åter sin sång
Och klinga: till sjös! till sjös!
Och vårvindar spela i dal och i höjd,
Och strömmarrie frie störta med fröjd
Uti hafvet.
Då grep mig det forna osynliga band:
Mig lockade böljornas ras.
Jag strödde mitt gull öfver städer och land
Och slog min krona i kras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
