Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aftonens stjerna, och ej din tindrande blick genom löfven
Manar i blommigt gräs lägrade skalden till sång.
O natur, hvart flydde så snart din retande fägring?
Floras leende barn, fåfängt jag söker er nu.
Blommornas drottning har flytt, den af Yenus älskade
rosen,
Sippan är borta, som blyg tittade först ur sin knopp.
Balsamrika violer ej aftonen fylla med rökverk,
Och tulpanen ej mer yfves i skiftande glans.
Gyllne Narcissus har gått, den af källans skuggbild
bedragne.
Ingen Klytia mer smäktar till solguden upp.
Allt har försvunnit. O, så, i ungdomens leende dagar,
Hopp och förtjusning vårt lif kransa med blomstrande
fröjd,
Trolla tusende rosor fram på vår bana; men alla
Yissna i sorgernas höst, vissna och finnas ej mer.
Söfde i glädjens rus af hoppets förföriska cittra,
Drömma vi himmelska land, vakna i öcknar så opp.
Njuter då menniskan blott för att mista? Månne då
icke
I vårt kaotiska lif ligger ett skönare doldt,
Ligger och väntar sin födelsestund? . . . Dröj, saliga
rysning!
Lifva mitt domnade bröst, lemna mig icke så snart!
Ja, en dag skall himmelens nåd, lik en glödande vårsol,
Uppgå för jorden, och allt väckas till jublande lif.
Evig skall våren då bli, och rosorna aldrig förvissna;
Famnta skola vi då fröjder, hvars skuggor vi sett.
Grafven skall lemna hvart rof; hvar tår, som runnit
på jorden,
Gäldad skall bli. hvar suck vända med seger igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
