Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jag ej man. Guds barn vi äro båda,
I snöhvit oskuld klädda begge två.
Rent är mitt hjerta. Qvalens långa skärseld
Till himlens altar det ånyo invigt,
Och öfver stoftet svänger döden snart
Förlåtelsens och fridens ljusa fana.
Ja, kom att menlöst vid min sida dröja
På gräsets bäddar under poppelskjulen,
Att dricka blomstrens nardusdoft och lyssna
Till bäckens sorl, till fogelns brölloppssång!
Med flärdens lyra jag ej mer dig helsar.
Flydd är den tid, då hvarje träd i skogen,
Då nymferna i Mälarns alla grottor
Genljudade vid harpans klang: Amanda!
Och jord och himmel buro hennes drag.
Bräckt är den lyra, hvilken du besjälat:
Bland grus och spillror af min lyckas tempel
Hon med idolerna förkrossad ligger,
Och ingen trollkonst strängar mer dess barm.
Blott dofva klockors psalmodier ljuda
I mina öron, hvarje gång från höjden
Hänryckningens aspekter mig bestråla.
Likkistor blott i mina drömmar skymta,
Ej gratiers dans i månbeglänsta ängar,
Ej flickors gång vid krumma bäckars rand.
Nej, inga offer mer åt vanskligheten
Jag tända vill. Amanda, dina rosor,
Likt mina hopp, förblomstra ock en dag!
Ja, sköna helgon, ej till flärdens lekar,
Nej, till betraktelsens och fridens sabbat
Jag bjuder dig i gröna tempelsalar
I bygdens famn! Ej Afrodite tronar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
