Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gråt icke, o själ!
Det ler bortom hafven
Mot fogeln en strand:
På hinsidan grafven
Ar äfven ett land,
Forgyldt af den eviga morgonens brand.
Sonetter.
14.
Höstsolen.
Förgängelse naturens kinder målar.
Med svarta böljor mellan nya stränder
Den ökta floden gråtande sig vänder,
Och ingen fjäril tömmer blomstrens skålar.
Dock lika skön på fästet solen prålar.
Från gyllne troner kring förödda länder
Sin gudablick hon lugn och herrlig vänder,
Och jordens lik tyst småler i dess strålar.
Ej dör den kärlek, som oss lifvet skänker;
Fast blott åt döden skördar han bereder,
Ovansklig dock hans purpureld skall brinna.
Snart från Olympen mystiskt han sig sänker
I nya vårars liljearmar neder.
Idén är evig, skuggorna försvinna.
15.
Hösten.
Dock, hvartill båtar, att vår urbild njuter
Ett evigt lif i himmelrikets salar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
