Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hastigt som en nordens växt uppsprungen,
Strax din syn mot himlen riktad var;
Så ifrån sin klippa örneungen
Blåa rymden till sin bana tar.
Ensam var du. Intet jordiskt sinne
Fattat dig och magten som dig sandt.
Solen flammar; hvad han sluter inne
Ännu ingen känt.
Fråga icke jorden, då hon remnar,
Spörj ej bottnen af det svällda haf,
Hvi hon mer ej odlarns tegar jemnar,
Hvarför vinstens julle går i qvaf.
Lavan slocknar; dubbla skördar hölja
Fåran, der dess blåa åder lopp;
Hafvet renas ej, om ej dess bölja
Stundom röres opp.
Sparsamt blommar skönheten i norden,
Kraften endast finner här sin vår;
Enkel, praktlös var du, Karl, på jorden,
Men din vagn en stjerneflock nu står.
Blott för tro och rätt, ditt höga syfte,
Bröt ditt lejon fram ur fridens lund,
Skakade sin man och ramen lyfte
Öfver globens rund.
Såsom dundret föddes du att tåga,
Hämnande, dit stålets skymt dig drog;
Icke blomman söktes af din låga,
Ekens trots du endast nederslog.
Fjärran föll du, höga blixtens like,
Hå han sänkes i den djupa sjö;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
