Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och lifdrabanten krönte då hans hjessa med en krans;
Bland många brutna törnen der en herrlig blomma fans,
Och kransen kom med friden under stormen.
Kuug Erik sönk på bädden ned och sof vid ljud af
psalmer.
Nils Sture kom (så drömde han) och bar i handen
palmer,
Och kysste konungen med törnekronan.
Så är det sagdt, att samma natt kung Johans öga stod
Så öppet, som hans port var stängd, och såg sitt eget
blod;
Men hur det var, må Gud allena veta.
Ungdomen.
Lifvet forgår som en flod. På dess bölja
Aldrarne fly eller dränka sig der.
Alla dess svall och dess störtningar följa,
Föras och veta ej rätt hvart det bär.
Ungdomen står som en blomma och tjusar
Stilla på stranden, som först henne bar;
Böjer sig undan för böljan, som brusar,
Speglar sig tyst i den våg, som är klar.
Kärleken purprar dess doftande krona,
Grönt är som hoppet dess yppiga blad.
Stormarne mildt hennes varelse skona:
Lycklig hon är; hon är frisk, hon är glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
