Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett stycke fram pä härens väg gick öfver ån eri spång;
Der stod en liten förpost nu, knappt tjugo man en gång.
Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott,
Låg den i ro, se’n det var gjordt, långt skild från hugg
och skott,
Tog för sig i en bondgård der allt hvad den kunde fa
Och lät Sven Dufva passa upp, ty han var med också.
Men plötsligt blef det annat af, ty utför närmsta brant,
I sporrsträck på en löddrig häst, kom Sandels’ adjutant:
»Till bryggan, gossar», ropte han, »för Guds skull, i gevär!
Man sport, att en fiendtlig trupp vill öfver elfven der.»
»Och herre», talte han till den, som förde truppen an,
»Rif bron, om ni det kan, om ej, så slåss till sista man!
Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg.
Ni skall få hjelp, genralen sjelf han ilar hit, var trygg!»
Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen
knappast ned,
När högt på andra strandens vall en rysk pluton sig spred.
Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small;
Dess allra första salfva re’n blef åtta finnars fall.
Det var ej godt att dröja mer, man svigtade en hvar;
Ännu en åska, och man såg blott fem kamrater qvar.
Då lydde alla, när det ljöd: »Gevär i hand, reträtt!»
Sven Dufva blott tog miste han och fälde bajonett.
Än mer, lians svängning till reträtt gick ock besatt på
sned,
Ty långt ifrån att dra sig bort, bröt han på spången ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
