Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ulider hjertat, der han låg, var gräset färgadt rödt;
Hans bröst var träffadt af ett skott, han hade re’n
förblödt.
»Den kulan visste hur den tog, det måste erkändt bli»,
Så talte generalen blott, »den visste mer än vi;
Den lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm,
Och höll sig till hvad bättre var, hans ädla, tappra barm.»
Och dessa ord de spriddes se’n i hären vidt och bredt,
Och alla tyckte öfverallt att Sandels talat rätt.
»Ty visst var tanken», mente man, »hos.Dufva knapp
till mått,
Ett dåligt hufvud hade han, men hjertat det var godt.»
Soldatgossen.
Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann;
Vid femton är gevär han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela verld var ärans fält,
Der stod han glad, hvar han sig stält,
I eld, i hlod, i frost, i svält;
Han var min fader han.
Jag var ett barn, när han drog bort, se’n flidens dag
var slut;
Dock mins jag än hans stolta gång, jag mins den hvar
minut,
Hans hatt, hans plym, den bruna hyn
Och skuggan från hans ögonbryn:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
