Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sista akacielunden
Han lemnat bakom sig för langese’n;
Allt mer biir klipphård grunden,
Och trakten ett upprördt haf af sten.
Men ryttarn på intet aktar,
Han sänker hakan ner i sin rock;
Hästen sig sjelfmant saktar
Och trefvar sig frain bland hällar och block.
Så stiger allt högre färden
Uppåt i bergen på öde led;
Och midnatten öfver verlden
Fäller allt tyngre sin skugga ned.
Den riddare sitter sluten,
Men hästen vandrar med säker fot
I en klippverld sönderbruten,
Med stalpers trots och med bråddjups hot.
Men nattens långa timma,
Den smyger dock undan; vid österns bryn
Omsider en ljusgrå strimma
Sig tecknar på randen af morgonskyn.
Just nu ses hästen stanna
På bergets tungsamt nådda topp . . .
Då lyfter ryttarn sin panna,
Som vaknade han ur drömmar opp.
En örnblick han fäster förvånad
På taflan, han utbredd för sig har:
I en färgton, tveksamt blånad,
Hafsrymden, ändlös och underbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
