Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och änglabesöken i drömmen;
Men verlden kom snart och lad’ år uppå år,
Och gaf den mig fröjder, nog gaf den ock sår.
Långt fjärran jag fördes af strömmen.
Det hägrade skönt, — hvad det skiftade grant!
Och allt, som blott lyste, jag tänkte var sant
Och följde så sorgfri på färden.
De heliga barndomens berg jag förlät,
Och ögat det log, medan oskulden gret. —
Snart stod jag en främling i verlden.
Till barndomens kullar jag nalkas igen, —
Men står någon famn mig väl öppen der än,
Dit jag kan med kärlek få falla?
Ej tror jag mer verldeöes villande råd;
Ett vågar jag tro blott, att himmelens nåd
Står öppen för mig som för alla.
Du barn, som försonade himmel och jord,
Du lifsens och kärlekens eviga ord,
Kom, Gudason, gästa mig åter!
Ditt härberge blifve min lågande famn,
Mitt lefvernes lösen ditt heliga namn,
Som synder och brister förlåter!
Du älskliga stjerna, som lyser i qväll
De troende herdar i Betlehems tjäll,
Lys äfven ned frid i min boning!
Och när jag ej mera min harpa kan slå,
Din glans på de somnade strängarne då
Forklare, att jag fått försoning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
