Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blommor, dränkta i tårarnes dagg, kanhända I kyssten
Flyende ängelens fot? — Lyckliga, gråten och don!
Sky, som löser dig upp i vestems skimrande guldstoft,
- Var det af dig, som hon bars stilla till himmelens
rand? . ..
Klaga, du sångare, fritt: ack, ingen din stämma
förnimmer;
Sucka, du flämtande bröst, — ingen, ack, ingen dig hör!
Ingen, ack, ingen förstår den sorg, som i själarnas
midnatt
Gömmer sin mägtiga rot, växer och näres af blod;
Och ej irrar ändock härnere en själ, som ej hvälfver
* Fröjdernas skimrande hjul rundtorn en axel af qval.
Menniskohjertat är sjukt: derför det dväljes i mullen,
Ömmar för himmelens hand, ömmar, men helas ändock.
Icke mot jordens flyktiga lust jag byter de tårar,
Hvilka i minnenas natt stilla jag gråter ibland,
Stilla jag gråter ibland, när de blånande rymder jag
skådar,
Dit jag förlägger mitt hopp, dit min Angelika gått.
Ack, men hur ofta ändock mitt ensliga hjerta vill brista!
Minnenas ljufliga tyngd trycker till jorden mig ned;
Ty jag har egt för min kärlek en vår och en ros för
mitt hjerta: —
Stormen har härjat min vår, döden har tagit min ros.
2.
Hvila din vinge, min själ! — Dig hölj i ett töcken af
„ tårar,
Gjut ur ditt innersta djup sorgens elegiska ljud!
Klaga som fogeln i skog, när hans bo är plundradt och
öde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
