Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sucka som vinden i säf suckar, när hösten är när!
Tro ej det smickrande hopp, som vaggas på luftiga skyar,
Tro ej den svalkande frid, vindarna ljuga för dig!
Men när härjaren går i höstdrägt fram öfver fältet,
Stormarna ryta i sky, vågorna hrytas å strand,
Då, min själ, far du tro; det språk de tala är sanning:
Dödens, förgängelsens språk, käraan af lefnadens dikt.
O, hvad drömde jag ej, hvad hoppades, egde jag icke,
Medan jag trodde ännu lifvets bedrägliga sken?
Friden krönte min natt, min dag var fyld af triumfer,
Morgonen lyste af hopp, qvällen af minnenas fröjd.
O, min Angelika, hör du ännu den jordiska sångens
Sväfvande, darrande ljud fjärran ur mödornas däld?
Hör du, när natten är ljum, och på genomskinliga skyar
Vindarna vaggas i sömn, suckar ur sorgernas dal?
Hör du kanhända en suck ur mitt bröst, en ton ur min
lyra?
Ler i din himmelska ro, känner kanske dem igen?
O, min Angelika, då, då bruste mitt hjerta af glädje,
Och med en segrande sång flöge min ande till dig!.. •
Men jag lefver ännu, jag sörjer och irrar och faller!
Icke Angelika hör sångarens klagande röst.
Ack, hon sitter i ljus och dricker de saligas nektar,
Änglarnas tjusande sång fröjdar dess jublande själ
Himlarnas svalkande luft kringströmmar dess glödande
ande,
Edens oändliga doft gjuter sig mildt i dess famn .. •
Icke de saligas lugn af jordiska vexlingar störes:
Sorlet af menniskors lif studsar mot himmelens port.
Men kanhända likväl ett blygt, ett irrande minne
Med min Angelika smög troget till själarnas land.
Mins du- din barndom ännu, o, mins du i lindarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
