- Project Runeberg -  Svea. Poetiskt album. 2. uppl. /
487

(1874) [MARC] With: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bläddra igenom med dig minnenas gulnade blad.

Dig jag ser öfverallt; hvart blad, du himmelska flicka,
Äger allena din bild, löst i en skugga till slut.
Skepnad af oskuld och änglabehag, hur skön i din
blomning,

Skön i din tyning ännu, skön i ditt lif, i din död!
Ängel, ditt väsen sväfvade blott — det gick ej på jorden;

Äck, ty det saknade här jordiska drifternas tyngd!
Derför till hälften himmelens lif härnere du lefvat;

Ofta din vinge du lyft, forr’n du i höjden försvann.

Ej på din stig jag skådar ett spår: en mask d,u ej

trampat,

Icke du brutit ett strå, icke du rubbat ett stoft.

Tyst lik ljuset du gick och värmde lik himmelens stråle,.

Trängde som kärlekens eld ned i den dödliges själ.
Skärt som en fallande snö i luften dröjde ditt väsen;

Himmelens lättaste vind lyfte från jorden dig upp.
Dock förstod ej en själ de jordiska sorgerna bättre:
Aldrig af ljufvare tröst svälde ett hjerta än ditt.
Kärlek slog i din puls, din ande lefde af mildhet,
Bönens odödliga ros blommade ljuft på din mun . . .
Och hon hvilar ändock, du evige, hvilar härunder!

Grafvamas trånga gemak rymmer ditt skönaste verk,
Rymmer de hulda behag, som dagarna täflat att kyssa,
Nätternas skräckande magt fruktat att andas uppå. —
Döden fruktade ej: han såg min lilja i dalen,

Spilde en droppe af blod tyst på dess skinande blad.
Glödande rosor brunno alltse’n på den älskades kinder,
Rodnande ljufligt och hemskt, Gud, af det finaste blod!
Snart dess källa var tömd: — då bleknade åter min lilja,
Slöt sin förvissnade kalk, sänkte sitt hufvud och

dog, —

Dog som tonen tynar å våg, som vinden i skogen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:25:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sveapoet2u/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free