Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödmjuker er, när lifvets glädje rymmer,
När ärans lusteld en gång slocknar ut.
Ödmjuker er, när lefnadsdagen skymmer,
Och sista blomman dör för er till slut.
Ödmjuker er, när ungdomshoppet sviker,
När himlens tuktan drabbar mer och mer,
När sista stjernan från er himmel viker,
Så varer glade och ödmjuker er.
Den femtonåriga.
I vestervågor sänker sig dagens sol,
Och qvällen sjunker tyst öfver berg och dal.
Hvarthän, Armida? — Månn’ dig lyster
Bada din själ uti nattens böljor?
Du ler i tårar, ler som en lycklig brud,
Ditt öga, ljufva, glänser af dunkel eld;
På dina läppars ljufva rosor
Darrar en dagg af förstulna smärtor.
Är du ej lycklig? Simmar ej fridens svan
I dag, som fordom städs, på ditt hjertas våg?
Är du ej lycklig? Har prestinnan
Lemnat sin plats vid din Yestas altar?
Nej, jag förstår dig — o, du är femton år:
Ditt hjertas lustgård burit sin första blom;
Din barm, som höjs i blyga vågor,
Böjer din vaknande känslas vingslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
