Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tid skall komma, då du ej mer är ung,
Då morgondaggen lemiiat din lefnads ros,
Då färgen bleknat, — kalken, vissnad,
Hänger med sorg på en bruten stängel.
O, min Armida, skulle ej ljuft det bli
Att, när du vissnar, vissna med doft af frid,
Ditt hufvud gömma glad emellan
Grönskande blad utaf rena minnen?
Du söker nattens heliga, dunkla ro:
Ditt unga hjerta flödar invid dess barm;
Ditt öga vidgas. — Hör, hur vågen
Bry tes och suckar vid öde stränder!
O, min Armida, suckande unga våg!
Gack du till stränder, der du ej bryts af skär —
Men ack, der gudars helga tempel
Spegla sin hvithet uti ditt sköte.
Förskräcks ej, unga! Här äro graf och natt
Och vår och kärlek, stjemornas glans och du!
Förskräcks ej, unga! — Skön är döden,
Skön, när den blott är en fortsatt ungdom.
Hör, vinden susar sakta i lundens djup;
Se, månsken darrar stilla på aspens löf:
Ar det ej ljufligt — ack, der linden
Kastar sin skugga på tysta grafvar?
Förstå, Armida, längta ej blott att dö!
Hur öfverdådigt svärma ej femton år!
Må lifvets långa, lugna pröfning
Lära dig grafvarnas runor läsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
